Hush my love now, dont you cry everything will be alright! (L)

I know many things you've shown me!

Inte en dag passerar utan dig i mina tankar!
Tanken på att du aldrig kommer komma
in genom dörren någonsin mer är
outhärdlig! Att aldrig mer få se dig
är en ren elak mardröm! Ändå har
det gått över 7 månader sedan du
slets ifrån oss är det svårt att förstå
att du aldrig mer kommer ringa, aldrig
mer kommer messa, aldrig mer fråga
om vi ska vara med varandra. Aldrig
mer att vi töntar oss i cam på msn.
Det är så himla tomt utan dig. Varför
kunde du inte bara få stanna här hos
oss? Varför skulle en oskyldig tjej
som du bli straffad för något du inte
var inblandad i? Den ilska som finns
inom oss kommer aldrig försvinna.
Kommer du ihåg vad vi alltid sa till
varandra? Jag kommer ihåg det
som om det var igår. Vi sa alltid:

Qu'est-ce qu'il arrive, nous aurons toujours de l'autre
Det betyder vad som än händer
 kommer vi alltid ha varandra!
Varför kan du inte bara få komma
tillbaka till oss? Och sprida din
glädje mellan oss. Det har gått
över 7 månader! 7 MÅNADER och
vi har fortfarande inte insett att
du aldrig kommer komma tillbaka!
Bara att stå vid din grav gör så
att tårarna rinner ner för mina
kiner. Den är så fin. Folk har tänt
ljus, lämnat sista hälsningar,
satt gossedjur och bilder på dig.
Saknar dina samtal mitt i natten
då du kommit på något du verkligen
behövde säga. Du var verkligen
tvungen och säga det. Och du la
inte på förräns vi pratat färdigt
om det, jag saknar det så mycket.
Jag saknar DIG! Den natten så slets
mitt liv i tusen bitar! Du gick in i ett
skogsparti för att aldrig mer komma
tillbaka. Jag har så många minnen
av dig, men jag ville inte att dom
skulle ta slut där. Hade sett fram
emot många många fler minnen
tillsammans med dig. Dagarna
från den 1:e juni gick och helt
plötsligt var det dags att ta ett
sista farväl av dig. Jag kunde
inte tänka mig att min bästa
vän låg där framme. Låg i den
mörkbruna kistan med vita
rosor på, ljus runt, 2 kort
på dig. Jag kunde inte förstå
det. Du skulle ju inte ligga där
du skulle ju vara med oss.
Spendera sommaren på stranden
och på liseberg med oss och
thailand med din familj. Men istället
hamnade du mitt i ett drama där
det slutade med att du inte fick
behålla livet. Att du skulle begravas
endast 15 år gammal var det ingen
som tänkt sig. Du förtjänade inte det!

Vila i frid älskade vän du kommer aldrig att bli glömd


Emelis favoritlåt









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0